Foto: Park- och naturförvaltningen

Rosariet

Trädgårdsföreningen kan stoltsera med en av norra Europas främsta rosenträdgårdar. Varje sommar blommar 2500 rosor av 1200 olika arter och sorter i Göteborgs rosarium.

Rosen, blommornas drottning, har länge haft en framstående roll i Trädgårdsföreningen. År 1987 skapades Rosariet och med hjälp av kyrkoherde Göte Haglunds donation av sin samling rosor. Rosariet består av tre delar; Rosovalen, Rosparken och Rosarkivet. Svenska Rosensällskapet sköter och förnyar Rosariets vildrossamling.

Fest till rosens ära

Varje sommar, i början på juli då rosorna är som bäst, anordnar Trädgårdsföreningen rosenfest. Då hyllas blommornas drottning med utställningar, seminarier och föreläsningar.

Frågor och svar

Här har vi samlat de vanligaste frågorna om rosor och hur du bäst tar hand om dem.

Var har rosen sitt ursprung?

Alla vildväxande rosor har ett gemensamt ursprung, troligtvis i centrala Asien, där också de flesta vildrosor fortfarande växer, även om de genom årmiljonerna (rosen har vuxit på jorden i minst 12 miljoner år)spridit sig framförallt åt väster och nordost.

Hur många olika rosor finns det?

Rossläktet, Rosa, har blivit växtvärldens största. Det finns ca 150 vilda arter, som uppstått och utvecklats i naturen. Till dessa kommer så många som 50 000 sorter av kulturrosor, där alltså människan varit delaktig i förädlingsarbetet.

Vad innebär det att en ros är gammaldags respektive modern?

Alla rosor som introducerats före 1867 är gammaldags, men även yngre rosor är gammaldags om de tillhör en sortgrupp som uppstod före 1867. Rosor som inte är gammaldags kallas moderna. Ofta är det lätt att se om en ros är gammaldags eller modern, men ibland kan det vara svårt att avgöra och då behöver man känna till rosens namn och grupptillhörighet för att veta.

Vilka rosor doftar mest?

Flertalet gammaldags rosor, men även många myskrosor, de flesta vresrosor och engelska rosor har stark doft. Många moderna rabattrosor ur tehybrid- och floribundagrupperna har ingen eller svag doft. Men det finns förstås undantag som en del äldre tehybrider, La France och Ophelia och floribundarosen Westerland doftar riktigt starkt.

Hur ska en ros planteras?

Vid plantering av barrotsrosor, där rötterna är utan jord vid inköpstillfället, får dessa absolut inte torka. Placera rosorna i en hink vatten tills dess de kommer ner i jorden, dock inte längre än någon dag. Gräv så djupt att rosens rötter kan sträckas ut i sin fulla längd i gropen och så att förädlingsstället kommer tio centimeter under jord. Tryck till jord så att plantan stabiliseras, men fyll inte hela gropen med jord, utan vattna i gropen, minst en kanna per planta. När vattnet sjunkit är det dags att fylla igen gropen och trycka till jorden lätt. Gödsla inte vid planteringstillfället, utan vänta cirka fem veckor.

När är bästa tiden att plantera rosor?

Höst eller vår är bäst. Allra bäst är hösten, när växternas viloperiod börjar. Höstplanterade rosor får också lite försprång i tillväxt under vårvintern jämfört med vårplanterade. Väldigt ömtåliga rosor, som terosor, kinarosor och vissa tehybrider kan det dock vara värt att vänta med till våren, så att dessa får en varmare period att etablera sig på. Rosor som köpts på barrot ska alltid planteras antingen tidig vår eller sen höst. Krukodlade rosor kan planteras även under sommaren, men vattningen, som alltid är viktigt vid plantering och flyttning av växter, måste kommas ihåg även en period efter planteringen när den sker mitt i sommaren.

Går det att flytta stora rosplantor?

Ja, om man gräver runt plantan ordentligt för största möjliga rotklump och är försiktig, så att inte rötterna skadas vid själva uppgrävningen. Senhösten är bästa tiden. Ordentligt med vatten och ofta en viss beskärning av gren- och bladverk för att matcha störningen det innebär med uppgrävning och förlust av en del av rötterna (som ju är nästan oundvikligt). Börjar det bli kallt ute, kan det vara bra att vänta med beskärningen till våren, för att inte orsaka onödiga frysskador i de färska snitten.

När ska rosor ha gödning?

Gödsla på våren, i april, maj. Samtidigt med gödningen ges en ordentlig rotblöta som är viktig för att blomningen ska komma igång. Remonterande och städseblommande rosor får en andra giva efter första blomfloret (inte senare än mitten på juli eftersom den kvävehaltiga gödningen stimulerar tillväxt, vilket är negativt när hösten närmar sig och avmogning och förvedning ska ske). I september kan det vara lämpligt med gödning som innehåller fosfor och kalium (men med lågt kväveinnehåll) just för att stärka avmognings- och förvedningsprocesserna. I Trädgårdsföreningen som har ett ekologiskt förhållningssätt till allt som lever och växer används förstås endast biologiska medel. Dessa utarmar inte jorden, som de kemiska gör på sikt, utan stimulerar i stället mikrolivet. Dessutom är risken för övergödning mycket liten.

När ska rosor beskäras?

En gammal tumregel är att beskära rosorna när björkens blad liknar musöron.

Måste alla rosor putsas?

Endast hos de remonterande (återblommande) och städseblommande sorterna putsar man bort de vissna blommorna, dels för att stimulera återblomning, dels av estetiska skäl. De engångsblommande sorterna låter man i stället vara för att de ska kunna bilda nypon, vackra ett se på, goda och nyttiga för såväl människor som fåglar.

Löss på rosorna – vad göra?

I en ekologisk trädgård kommer man långt med vattenslang och flitiga fingrar. Vanlig såpa kan också blandas med vatten i en blomspruta, såpan är effektiv på så sätt att den täpper till andningsvägarna hos lössen. Det allra bästa sättet att bekämpa allför omfattande lusangrepp är att främja biologisk mångfald i såväl växt- som djurriket i sin trädgård; en nyckelpigelarv kan lätt äta 500 bladlöss innan den förpuppas.

Hur kommer man till rätta med sjukdomar hos rosor?

Förebyggande friskvård är förstås alltid det bästa, inte minst vid ekologiskt rosodlande, för att undvika bekämpningsmedel. Bra att tänka på är också själva valet av ros; skillnaden i friskhet/odlingsvärdhet mellan olika sorter är stor. Annars är rätt växtplats, god jord, lagom med gödning, bra beskärning de första förutsättningarna för friska rosor. Om de nu ändå skulle drabbas av någon av de vanliga svampsjukdomarna som rosrost eller svartfläckssjuka finns det som tur är ekologiska botemedel i form av substanser innehållande olika arter av Trichodermasvampar, ett slags rovsvamp som livnär sig på sjukdomssvamparna i fråga. Produkter som innehåller dessa kulturer är exv Binab, bestående av ett fint pulver som upplöst i vatten kan sprutas på rosen eller Biobalans, en jordblandning att mylla ner kring plantan.  Mot mjöldagg är tyvärr dessa medel inte effektiva, här är lösningen oftast rätt växtplats (inte allt för instängt, vid allt för solig vägg). Ofta kan man bli av med mjöldagg genom att helt enkelt vattna rosen. Svampsporerna behöver fuktighet för att gro, men gynnas sedan av torrt och varmt väder och av temperatursvängningar mellan natt och dag som brukar bli vanliga under sensommaren.

Måste rosor vintertäckas/skyddas?

Hur en ros klarar kyla beror på hur härdig den är och det är något som varierar väldigt inom rossläktet; det finns rosor med naturlig utbredning i såväl öknen som norr om polcirkeln. Växters härdighet brukar anges med växtzon. I Sverige från varmast i zon 1 längst i söder, längs kusterna i södra Götaland och på Gotland till kallast i zon 8 vid gränsen till fjällregionen. Många moderna rabattrosor är bara härdiga till zon 3, medan det finns gammaldags rosor med härdighet till zon 7 och vildrosor till zon 8. Det är klokt att odla rosor med god zonmarginal. Regeln säger en marginal på fyra klimatzoner mellan rosens härdighet och växtplatsens klimat. Rosor med en härdighet upp till zon 4 ska alltså skyddas i hela landet medan rosor med härdighet upp till zon 8 inte behöver vintertäckas i zon 1-4.

Hur vinterskyddar man en ros?

Dels genom att kupa den, alltså höja jordnivån kring plantan, så att den ovanjordiska mest köldutsatta delen minskar. Dels genom att lägga på granris eller vira säckväv eller vassmattor runt rosen. Det senare sättet är framför allt viktigt på förvåren och särskilt för klätterrosor, när solen börjar värma, men det fortfarande är tjäle. Rötterna kan inte suga upp vatten i den frusna jorden, så genom att skugga rosen minskar man risken för avdunstning med uttorkning till följd.

Är det lätt att föröka rosor själv?

De flesta rosor som säljs på plantskolor har förökats genom okulering, ett slags ympningsmetod, som kräver kunskap och fingerfärdighet. Metoden är effektiv när man jobbar i stor skala. Ett enkelt och billigt, något långsammare, sätt att föröka rosor som växer bra på egna rötter är att ta sticklingar, en metod som passar bra i den egna trädgården. Sticklingar kan tas av skott i tre olika utvecklingsstadier: örtartade, delvis förvedade, s k sommarsticklingar eller helt förvedade,  s k vintersticklingar. Det går förstås också att fröföröka rosor, men det är bara vildrosorna som ger en konstant avkomma.  

Varför odlas rosor ofta tillsammans med perenner?

Ett rosarium är en specialsamling med rosor, men här i Göteborgs Rosarium i Trädgårdsföreningen ses sällan rabatter med enbart rosor. I Rosparken, tillsammans med de gammaldags rosorna, växer mängder av perenner av olika slag och även i den mer stiliserade Rosovalen, har rosorna oftast sällskap av stäppsalvia eller lammöra. Rent estetiskt tillhör den rena rosrabatten en förgången tid, kanske med Peacerosor prydligt på rad framför villan som stilideal. Men att samplantera rosor och perenner är inte bara smakfullt, utan har också en vidare funktion. I odlingar med ett enda växtslag, sk monokulturer finns alltid ökad risk för angrepp av sjukdomar och skadedjur, vilket förstås minskar växternas livskraftighet. Jordar med ett mer slutet växttäcke ger ett bättre mikroliv och vattenavdunstningen och urlakningen av näringsämnen minskar. Växterna blir friskare och den biologiska mångfalden hos såväl flora som fauna ökar, något som inte minst är förutsättningen för en ekologisk rosskötsel.