Oförglömliga

Strävbladsväxter

Växtfamiljen strävbladiga växter eller förgätmigejväxter heter Boraginaceae på latin, som är det vetenskapliga språket inom bland annat botanik. Det finns drygt hundra släkten och flera tusen olika arter i träd-, busk- eller örtform med stor variation i utseende. De är spridda över hela jorden men med koncentration runt Medelhavet. I Sverige har familjen 15 släkten, som i sin tur innehåller omkring 30 olika arter.

De allra flesta har sträva eller ludna blad, även om undantag finns. De strävbladsväxter som växer i Norden är ett- eller fleråriga örter. Färgen på blomman är vanligtvis blå, violett eller rosa, mer sällan vit eller gul. Många av strävbladsväxterna är ganska anspråkslösa och vanliga och förekommer i skog och på ängs- och fuktmark, men också i torrbackar, vid vägkanter och på ruderatmark.

Det som spirar och växer

Från 9 april kan du även njuta av strävbladsväxter ute i parken, framför Växthuset.

Här är några av de förgätmigejsläkten som finns med på utställningen och växer ute i parken:

Förgätmigejer (Myosotis)

Förgätmigej

Kanske kändast och kärast. Blommar med små ljusblå blommor i luftiga blomställningar. Släktet förekommer i tempererade områden jorden över i skog, ängs- och våtmark.

Förgätmigej. Bild från Biodiversity Heritage Library.

Brunneror (Brunnera)

Brunnera

Lundväxter med särskilt vackra blad som blivit en omtyckt perenn trädgårdsväxt.

Snokörter (Echium)

Blåeld längs en landsväg på Öland

Har sitt ursprung Väst- och Sydeuropa, Afrika och västra Asien. Blåeld (Echium vulgare) är den enda echiumarten som växer vild i Sverige. Den är högväxt och med stark blå färg och växer på öppen, torr och kalkhaltig mark. Echium russicum, röd snokört, kommer från Ryssland.


Blåeld. Bild från Biodiversity Heritage Library.


Röd snokört. Bild från Biodiversity Heritage Library.

Lungörter (Pulmonaria)

Lungört

Tidigblommande lundväxt och som många av förgätmigejväxter en bra biblomma. Har sitt ursprung i Asien och Europa.

Lungört. Bild från Biodiversity Heritage Library.

Vallörter (Symphytum)

Äkta vallört

Släktet har ett 30-tal arter, varav två vilt i Sverige. Äkta vallört (Symphytum officinale) är en gammal medicinalväxt. Symphytum tuberosum, som har gula blommor, har spridit sig från trädgårdar och förvildats.

Vallört. Bild från The New York Public Library Digital Collections.

Lammtungor (Omphalodes)

Ormöga

Har sitt ursprung i Alperna och sydöstra Europa och förekommer förvildad i Sverige. Trivs bäst i fuktig jord i skuggigt läge. Ormöga, Omphalodes verna, är en vårblommande skuggtålig marktäckare, perfekt för en woodlandrabatt.

Ormöga. Bild från Biodiversity Heritage Library.

Oxtungor (Anchusa)

Italiensk oxtunga

Växer där det är soligt och torrt, längs vägar och på ängar. Italiensk oxtunga, Anchusa azurea, är en kortlivad perenn, som odlas i trädgårdar, men växer vilt runt Medelhavet och Svarta havet.

Italiensk oxtunga. Bild från Biodiversity Heritage Library.

Vaxblommor (Cerinthe)

Stor vaxblomma, Cerinthe major ‘Purparescens’, med mängder av doftande lilablå blommor kan frösås till rabatt och snitt.

Stor vaxblomma. Bild från The New York Public Library Digital Collections.

Trachystemon

Vårgurkört (Trachystemon orientalis) är en rikblommande ljuslila marktäckare som sprider sig med rhizomer.

Gurkörter (Borago)

Gurkört

Gurkört (Borago officinalis) är en ettårig ört som är ett kärt inslag i kryddträdgården. Trivs på mager mark i soligt läge och är uppskattad av bin.

Hundtungor (Cynoglossum)

Kinesisk förgätmigej

Växer världen över på skiftande växtplatser. Kinesisk förgätmigej (Cynoglossum amabile) blommar i intensivt blått och är en mycket bra dragväxt för bin.

Hundtunga. Bild från Biodiversity Heritage Library.

Oväntade växtplatser – ruderatmark

Göteborgs Mekaniska Verkstad vid Skeppsbron. Till höger Stora Otterhällan (nuvarande Kungshöjd). Bild från Göteborgs Stadsmuseum.

Gammal övergiven industrimark, byggarbetsplatser eller banvallar är olika exempel på det som brukar kallas ruderatmark. Ett slags bortglömt mellanrum som utgör väldigt speciella habitat i eller nära stadsbebyggelsen där växt- och djurliv ofta är oväntat unikt och värdefullt, inte minst för sitt bidrag till en rik biologisk mångfald. Det är utsatta och karga miljöer att leva i, ofta förorenade, extremt torra eller tvärtom vattensjuka, näringsfattiga eller kanske kväverika och övergödda.

Säröbanans stationshus, Änggården, Annedal. Bild från Göteborgs Stadsmuseum.

Här breder förstås det som betecknas som ogräs ut sig - växter specialiserade på kort livscykel och intensiv förökning, men också ovanliga gräsarter och förvildade trädgårdsväxter hittar hit och trivs. Även en del av strävbladsväxterna är vanliga i den här speciella miljön, som flera av förgätmigejarterna (Myosotis sp), äkta vallört (Symphytum officinale), oxtunga (Anchusa officinalis), sminkrot (Buglossoides arvensis) och blåeld (Echium vulgare).

Arrangerad natur – woodland

Woodland är en naturlik plantering, där olika växtskikt: träd- busk- och örtskikt kombineras för att framkalla ett gynnsamt klimat åt sig själva. Faktorer som ljus, temperatur, fukt/nederbörd och vind, påverkar växternas trivsel. Woodland som fenomen inom hortikulturen uppkom i England under 1800-talets senare hälft, som en del i det rådande naturalistiska trädgårdsidealet. Tankarna om att samarbeta med naturen och den lokala miljön var inte nya men fick nu större spridning, bland annat genom William Robinson och hans verk The Wild Garden, som publicerades 1870. Vid den här tiden användes inte termer som ekologi och naturmiljöer.

En pusselbit som kan ha bidragit till woodlandets uppkomst är den mängd växter som samlades in från jordens alla hörn och hamnade i just England. Snart började kunskapen om växternas naturliga habitat spridas. Tack vare denna kunskap kunde man skapa liknande förhållanden som liknar växternas naturliga miljö och växterna trivdes. Syftet med dessa anlagda woodland-planteringar var att de ”nya” växterna som planterades skulle förvilda sig och konkurrera med den inhemska floran. Flera av strävbladsväxterna trivs i woodlandmiljö exempelvis kaukasisk förgätmigej (Brunnera macrophylla), lungört (Pulmonaria), vallört (Symphytum) och lammtungor (Omphalodes).

Mer än bara prydnad

Det finns en mängd skrönor kring blomman förgätmigej och dess namn. En snyftig historia är den om maken vid stranden av Donau. När han plockade den blå blomman till sin fru tappade han fotfästet och föll i det strömmande vattnet. Innan han försvann ropade han till sin fru ”Vergiss mein nicht – förgät mig ej”, och det var så blomman fick sitt namn.

Familjen strävbladsväxter har använts av människan på olika sätt genom historien och då inte bara som prydnad i trädgårdarna. Vissa av dem är gamla medicinalväxter.

Namnet vallört (Symphytum officinale) syftar på växtens förmåga att läka sår. Både rot och växtdelar har bland annat använts till sår och för att lindra ledvärk. Vallört är nämnd i svenska 1600-talsskrifter och förekom i Uppsala botaniska trädgård 1685.


Äkta vallört. Bild från Biodiversity Heritage Library.

Sminkrot (Buglossoides arvensis) har använts som kosmetika. De färska rötterna innehåller rött färgämne och lär ha använts på läppar och kinder.

Gurkört (Borago officinalis) har odlats sedan medeltiden och användes då som feberstillande medel. Vin där man låtit gurkörtsblad dra ansågs bota melankoli och svårmod. Idag används stjälkar och blad i sallad och blommorna som dekoration.

Gurkört. Bild från The New York Public Library Digital Collections.

Fläcklungört (Pulmonaria officinalis) användes som lungmedicin. Örten är nämnd i svenska skrifter sedan 1600-talet.


Fläcklungrot. Bild från The New York Public Library Digital Collections.

Förklaringar - vadå art och habitat?

Som inom de flesta vetenskaper och verksamheter finns även i botaniken och naturläran och hos oss trädgårdsmästare en hel del ord och begrepp som kanske inte används i vardagsspråk eller är allmänt kända, så här kommer några förklaringar. Lite förenklat ibland, men allt går att fördjupa sig mer i!

De vetenskapliga och internationella namnen på växterna är på latin, men det finns nästan alltid också ett folkligt namn på respektive lands språk.

För att bringa ordning i växtvärlden delas växterna in efter släktskap. Carl von Linné var en noggrann systematiker och upplysningsmänniska som på 1700-talet tog sig an detta. Sedan dess har vetenskapen vandrat vidare och nu är det DNA-analys som gäller för att fastställa släktskap, vilket till viss del ställt Linnés arbete på ända.

I det praktiska arbetet rör vi oss en bit ner i den systematiska ordningen och börjar med växternas familj, som i sin tur innehåller olika släkten som består av ofta en stor mängd arter och underarter. Släkt och artnamnen skrivs kursivt, släktnamnet med stor begynnelsebokstav och artnamnet med liten.

Dessutom finns det inom arterna olika sorter, vars namn skrivs inom enkla citattecken.

Den här utställningen handlar om växter i familjen Boraginaceae (eller förgätmigejväxter på svenska). Några släkten inom den familjen är Myosotis (förgätmigejer), Echium (snokörter) och Pulmonaria (lungörter). En art av lungörter är Pulmonaria officinalis (fläcklungört) och av den finns en sort som heter ‘Sissinghurst White’ (som är med på utställningen).

Annuell ettårig örtartad växt, som gror, blommar, sätter frö och vissnar och försvinner under en säsong

Biologisk mångfald betonar betydelsen av ett varierat landskap på olika nivåer; olika naturtyper med olika arter och en stor genetisk variation inom arterna

Biotop en naturligt begränsad form av landskap, exempelvis skog, med vissa egenskaper som passar vissa växter

Habitat eller ståndort är en miljö där en bestämd växt (eller djur) kan leva

Hortikultur trädgårdsodling

Officinalis/e artnamn som berättar att växten är en medicinalväxt, av latinska officina för verkstad eller apotek

Perenn flerårig örtartad växt som vissnar ner på vintern och börjar växa igen när det våras

Rhizom en underjordisk svullen ofta långsträckt näringsupptagande stjälk

Ruderatmark ordet kommer från latinets rudera som betyder ruin och betecknar ett slags skräpmark

Ståndort se habitat

Tempererade områden zoner på jorden som har fyra årstider

Woodland anlagd trädgårdstyp med lunden eller skogen som förebild